fredag 30 maj 2014

Rossi-affären i P1 - en kommentar


Under sista veckan i maj körde P1 flera program i Vetandets Värld som granskar Rossi-affären och de svenska journalisternas och forskarnas inblandning (Medierna, Vetandets Värld del 1, del 2, del 3) och jag skrev kort om detta här.

Med anledning av denna granskning fick jag först en förfrågan om att vara med om en intervju med Vetenskapsradion men man beslöt sedan att hellre prata med en ”neutral” person, alltså någon som inte redan tydligt positionerat sig (dels i P1 programmen och dessutom t ex här, sen här, och senast här och här). Synd men helt förståeligt. Frågorna som var tänkta att diskuteras tar jag därför upp här och försöker svara på de ur min synvinkel [edit: den utmärkta kommentaren från Vetenskapsradios chef och seriens producent Ulrika Björkstén finns här].

Hur kan sådant här hända? Hur lurar en tidigare dömd bedragare bland annat framstående svenska forskare att stödja något som med all sannolikhet är fusk?
 
Det som driver en forskare är både nyfikenhet och hoppet på upptäckter. Att känna att man kanske är med på någon stor upptäckt är en fantastisk känsla och säkert en av drivkrafterna bakom. 

Vad som tillkommer är att några av de inblandade forskarna redan var aktiva inom området (Sven Kullander [1]) eller har tidigare skapat teorier som skulle kunna förklara kall fusion (Hanno Essén [2]).

Sen, när man väl har gett sig in i E-Cat undersökningarna och börjat ge Andrea Rossi (och Guiseppe Levi!) sitt förtroende kan det vara svår att ta sig ut igen. Trots möjliga tvivel och trots misslyckanden i undersökningarna. Eller kanske till och med på grund av misslyckanden. Detta kallas cognitive dissonance. Man börjar hitta på ursäkter eller bortförklaringar för sig själv och mot omvärlden som leder till djupare tro på Rossi och hans E-Cat och minskat kritiskt tänkande.  

Men den kanske allra viktigaste faktor verkar vara personligheten Andrea Rossi. Själv har jag aldrig träffat honom, det medger jag gärna, och kan således inte bedöma just den aspekten. Men det verkar troligt att hans sätt att handskas med folk, och då speciellt beundrare, gör att man känner stort förtroende för allt han säger hur inkonsistent det än må vara och hur ofta han än ändrar sina beskrivningar och påståenden. Allt går att bortförklara om man vill.

En del av mekanismerna beskriver Michael Shermer i sin bok Why people believe weird things där det i den senaste upplagan finns ett extra kapitel med titeln Why smart people believe weird things. En central del i Shermers förklaring är att välutbildat folk har bra träning i att försvara sina positioner. Detta kan göra det lättare att hitta på ursäkter som låter trovärdiga, till och med för de själva.

Var går gränserna för vad man kan hålla på med på ett universitet? Kan fri forskning vara hur galen som helst?

Svaret på den senare frågan är "Ja!". Bara det är fackmannamässigt genomfört. Idéer kan verka vara helt galna från början men sen visa sig vara bärkraftiga och möjligen vara viktiga forskningsgenombrott. Men som sagt, forskningen måste vara fackmannamässigt genomfört, vara under forskarens kontroll osv. I Rossi-affären är det inte givet från början att saken är helt galen och aldrig kan fungera. Problemet är att Rossi hela tiden har full kontroll. Han styr hur mycket de inblandade får veta, ändrar förutsättningarna för planerade tester osv. Detta gör att det inte handlar om forskning längre men att forskarna som vågade ge sig in i denna röra blir till verktyg för Rossi och hans marknadsföring. När (och om!) de inblandade inser detta kan det vara för sent och man tar till olika försvarsmekanismer för att rättfärdiga det man har gjort. Det är en svår konst att medge att man ha misstagit sig och att man har investerat mycket tid för att hjälpa en bedragare.

Vad gäller den första frågan så är det så att det finns gränser så klart. Främst kanske inom medicin och biologi. Det krävs etiska prövningar om forskningen involverar människor eller djur. Men även inom andra forskningsområden kan det finnas etiska själv för att inte forska på vissa områden och det kan finnas begränsningar av säkerhetsskäl (exempelvis hantering av farliga ämnen).

Men som sagt, annars finns det inga begräsningar för att använda sin fria forskningstid på i princip vad som helst. Och det är så det ska vara på ett universitet.

Vilka kontrollmekanismer finns/borde finnas för att skydda sig mot bedragare?

Sunt förnuft och en del skepsis. Om det låter för bra för att vara sant så är det oftast det, lyder ett ordspråk. Carl Sagan pratar om ett skeptisk och vetenskapligt förhållningssätt som han kallar ”baloney detection kit”. Vad detta är beskriver Michael Shermer utmärkt i en 15 minuter lång video. Det handlar om tio frågar som man kan ställa sig för att bedöma om det är någonting seriöst man har att göra med eller om det snarare är ”baloney”. Viktiga sådana testfrågor är

  • Hur tillförlitlig är uppgiftslämnaren? 
  • Har påståenden verifierats av andra?
  • Har någon försökt motbevisa påståenden? 
  • Finns det andra, enklare förklaringar? 
  • Hur öppet redovisas viktig information? 
  • Är det rimligt med tanke på hur världen fungerar?

Det senare kan tillämpas på exempelvis Nigeriabrev och löften om fri och ren energi från E-Cat där man endast behöver ha en hemlig ingrediens.

Att lära sig ett vetenskapligt förhållningssätt är en central del av forskarutbildningen, alltså det kritiska tänkandet. Framförallt lär man sig (eller bör man lära sig) att använda det kritiska förhållningssättet även - och kanske främst - på de egna resultaten. Detta är det kanske svårarste man måste lära sig som forskare: Att bli glad över upptäckta fel. För det är ju så man kommer vidare i forskningen. Man rättar till fel, förbättrar, och går vidare. Det är ju sällan eller aldrig man gör allt rätt från början speciellt när man ska forska fram helt nya resultat, där det alltså inte finns redan färdiga svar! Att fela är mänskligt men att medge att man haft fel kan vara hur svårt som helst. Det har vi nog alla en erfarenhet av.


Noter:
[1] Sven Kullander har under många år stött Hidetsugu Ikegami och hans forskning kring vad de kallar chemonuclear fusion, se t ex sid 3 i denna dokument och sista stycket i en text av Hanno Essén här. Denna forskning har genomförts med finansiellt stöd av bl a Energimyndigheten (se här och här). Projekthandläggare för P20628-1 (se rapport EFA-05/2, "Observation of enormously enhanced nuclear fusion in metallic Li liquid" och EFA-05/3) vid Energimyndigheten var för övrigt Lars Tegnér (en av medförfattarna av den omdiskuterade arXiv rapporten) som sedermera blev hedersdoktor (2008) vid Uppsala Universitet. 

[2] Se t ex här.


20 kommentarer:

  1. Stop drinking your own Kool Aid and look at the facts. LENR is well beyond Rossi

    SvaraRadera
  2. http://www.scoop.it/t/lenr-revolution-in-process-cold-fusion

    SvaraRadera
  3. Tests conducted at NASA Glenn Research Center and elsewhere consistently show evidence of anomalous heat during gaseous loading and unloading of deuterium into and out of bulk palladium. At one time called “cold fusion,” now called “low-energy nuclear reactions” (LENR), such effects are now published in peer-reviewed journals and are gaining attention and mainstream respectability. The instrumentation expertise of NASA GRC was applied to improve the diagnostics for investigating the anomalous heat in LENR.

    Relevant Presentation [link opens new window]:
    + Download presentation given at a IAPG MWG meeting, Arlington, VA, May 2012 [8.4 Mb].
    + Download presentation given at a LENR Workshop at NASA GRC, September 2011 [2.1 Mb].

    SvaraRadera
  4. http://www.grc.nasa.gov/WWW/sensors/PhySen/docs/IPAG12_Presentation.pdf

    SvaraRadera
  5. Well, the world has been waiting and success has been claimed many times. Where is the publication in a real journal?
    I know that observations of "anormalities" have been made many times and far reaching conclusions have been drawn from single observations.
    Well, if I run an experiment a hundred times, statistics has it that in 5 cases I find a 2 sigma deviation from the average. That is statistics and not necessarily an effect.

    SvaraRadera
  6. Hi Stephan,
    Do you think that until a publication in a real journal is made, there is no point in doing research within the LENR field?

    Do you think that a report from the cooperation between a commercial player and a public university stating anomalous heat while not revealing anything from "inside the box" will ever make it to a real journal?

    Do you think this kind of cooperation will ever yield any results that are reliable, since independency cannot be claimed?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Again: you can do research on a device you do not know the insides of. I have said this many times. BUT: you have to do it in a scientific manner. Please read our comment http://arxiv.org/abs/1306.6364 for detailed critique of what was reported so far. Full control over the (outside) measurement, including the power input and a discussion based on the observed facts without further unproven assumptions are mandatory.

      The secret Rossi thing will never make it into a journal since it is a secret. That is not publishable. Simple to understand why.
      But: if LENR people do proper controlled and replicable experiments, this surely can be published.

      Concerning the third question: I am very doubtful about the current constellation. One reason being that the current group is now deply involved and has much too lose if they were to admit they made a mistake.

      If Rossi wanted external checks he can ask institutes like SP to do this. But wait, SP already did and found Rossis values were wrong .... http://www.nyteknik.se/nyheter/energi_miljo/energi/article3535258.ece

      Radera
    2. Thank you Stephan,
      I agree that positive bias is a problem for the group, even if Levi has left. I also understand Industrial Heat/Rossi for being cautious on who to let close to their device. The fewer the better. Let's presume you were asked by your Uppsala University colleagues, Höistad et al, to participate in a future blackbox evaluation of the ecat. Provided you got freedom to measure whatever you wanted, except any reverse engineering activities, would you consider to participate?

      Radera
    3. We were indeed asked but could not accept the conditions.

      Radera
    4. Interesting. Which conditions were hard to accept?

      Radera
    5. Secrecy. And that one would join a team instead of doing own independent work.

      If I were to go into this I could require control over the box (input/output) and measurement methods. This does not mean I would need to open. It is not quantum mechanics. The cat can be inside and one can check if its alive or dead.

      Then again: why involve researchers. SP can do the tests (or any other lab that specialises on measurements. Only when SP (or PTB in Germany or ...) had confirmed that excess heat is produced it becomes interesting for scientist.

      Rossi is not interested in this and SP actually was at it before: http://www.nyteknik.se/nyheter/energi_miljo/energi/article3535258.ece One of the few (ore only?) cases real outsiders came close to make tests with their own equipment. And contradicted Rossi ....

      Radera
    6. In what way was the secrecy demands disturbing?

      Just to clarify: Did you find any reasons in the precondition of the test that the test group would not get sufficient control over the input/output already when you were approached to participate?

      About when where you approached for participation?

      Regarding test houses SP etc: They might have been approached as well, just as you were. That's why your answers are interesting.

      Radera
    7. When: last year (autumn 2013), after the arXiv paper and our comment. Offer was to participate but we could not publish whatever we wanted. It felt a bit like a bribe. See but keep it secret. In Swedish I would call this "munkavle".... Göran and I decided it would be much wiser to stay outside and look at the produced evidence in an independent way.

      Radera
    8. To me it's understandable that "publishing whatever we wanted", could not be accepted if the information could be used for reverse engineering by other parties. Did your discuss with the group any details about what was acceptable or not to publish?

      Radera
    9. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

      Radera
    10. Again: it is not about reverse engineering, for us academics it is about scientific process.
      So there are two options:
      a) we investigate in our manner (using a measurement protocol we want, instruments we want etc) and are free to publish and tell what we see or don't see (e.g. that test are going on or that yet another test just failed) and thus avoid the publication bias we have seen so far, or
      b) it is a secret and therefore it is a secret and then it simply is not science and we should stay away from it. If Rossi (and his supporters!) wants scientific legitimacy than it is not ok to steer the investigations and decide what to release and what not.

      So finally, once and again and maybe for all:
      if Rossi et al. want to show it works, please ask measurement guys like SP, PTB, ...

      Radera
    11. Okay Stephan,
      Thank you for your time.

      Radera
  7. To those who think Rossi's device works, I have some simple questions:

    1) Why not repeat the experiment on Rossi's original device which Levi claims to have performed in February 2011? That experiment used liquid flow calorimetry and the main issue in it were the flow rate of the coolant and the placement of thermocouples (too close to the heater).

    Why not repeat this but start with an inert ecat device (for example a new one with no hydrogen) and calibrate the measurement system from the large built in electrical heater and a precision power supply?

    2) Why does a highly exothermic reaction need a continuous source of electrical power to run? Why not use a heat exchanger at the output and a control system to feedback the heat to the reactor and keep it at an ideal temperature?

    3) Are Rossi's proponents aware of his history? He has two previous failed ventures which were almost certainly fraud. There was, of course, Petroldragon but there was also an affair in which Rossi and his company took millions of tax payer dollars from the Department of Defense to produce highly efficient thermoelectric devices.

    The project was funded on the strength of Rossi's alleged testing of the prototype at the University of New Hampshire. But no such test could be found. And of course, the devices provided to DOD by Rossi never worked. Not a one of them. And he did not produce them. They turned out to be rejects from a commercial company in San Diego which buys them from Russia! The supplied admitted selling the devices to Rossi when Gary Wright spoke with them by phone.

    The whole affair was so embarrassing to DOD that they removed their entire 150 page report from their web site. Fortunately a copy is preserved on the internet by Steven Krivit.

    If anyone wants more info and links to these, just ask. Rossi is a convicted felon and criminal. Why anyone would believe his wild claims to high power, desktop LENR amazes me. Note that none of this bears in any way on OTHER LENR research in general. It's just about Rossi.

    But another claimant to LENR, Defkalion, has a long history of lying about their connections to industry and the capability of their products. It looks as if they also are a scam.

    Such scams reflect poorly on the credibility of the LENR proponents who support them.

    Thanks, Stephan, for your meticulous approach to the whole issue. Please keep up the good work.

    SvaraRadera
  8. Hi. Let's shake hands.

    SvaraRadera
  9. Hi. I was looking at the Elforsk newsletter and I found this interesting announcement via Google-translate.

    "ELFORSK PERSPEKTIV
    DET HÄR ÄR FÖRMODLIGEN DET
    SISTA
    numret av
    Elforsk Perspektiv
    .
    Inom kort inkarneras Elforsk till Energi-
    forsk tillsammans med verksamheterna
    inom Värmeforsk, Svenskt Gastekniskt
    Center och programmet Fjärrsyn."

    Which Google says means in English:

    "THIS IS PROBABLY THE LAST number of
    Elforsk Perspective. Shortly incarnated Elforsk to Energy
    research together with the operations within Värmeforsk, Swedish Gas
    Center and the remote viewing program. "

    Does this mean that the newsletter is ending? And does this mean that Elforsk is involved somehow in a "remote viewing" program? Remote viewing is completely nonsense. It is no more real than psychic power. Are they a bunch of crazy people? Why would they be involved in this? Or did Google Translate mislead me?

    Link: http://www.elforsk.se/Global/Trycksaker%20och%20broschyrer/Elforsk_perspektiv_2_2014.pdf

    Thank you!

    SvaraRadera